Jag blir galen på sådant här

Det här går ut på att du skall flytta den lilla pricken utan att komma in på det svarta, då måste du börja om. Pricken skall komma ända fram till det röda. Glöm inte att ha ljudet på och sätt på dig en blöja för säkerhets skull....Ni kommer att fatta.

Lycka till.......Mohahahahahahaha

http://www.break.com/index/maze15.html

Skogsmaskiner Raseri och en Postlåda

Runt omkring huset där jag bor finns det en massa skog. Skogen tillhör en bonde. Nu behöver bonden lite extra höstklirr i kassan, och har därmed sålt sin skog. Det i sin tur betyder ju att någon måste hugga ned naturens syreförråd. Vad används till det? Yxa och såg? Nähähä, stora röda skramlande åbäken. Och vilka kör dessa röda jätteplåtlådor då? Ja, jag är inte helt säker men de tillhör en art som aldrig sover iallafall. Så långt är det klart. För inte går det att stänga av maskinen och gå hem kl 16,00 som alla andra människor (de flesta iallafall). Nopp. Då kommer kvällsskiftet. Nu är det så illa att mitt hus står nära skogen, så inte en växling undgår mina känsliga nattöron. Kl 23,00 i går natt drog cirkusen igång.

Efter att ha varit vaken hela föregående natt pga magsjuka, och hela dagen legat med svidande mage och sönderfrätt hals, så var jag en smula sömning. Somnade in kl 22,00 och befann mig i total harmoni med min kropp. Vaknade 1 timme senare av dessa maskiner som spräcker ljudvallen med sitt rasslande. Nej nu djävlar. Upp ur sängen, på med närmaste paltor, rev tag i ficklampan i farten, ut på baksidan och över gräsmattan. I andra änden av tomten finns en grind som leder ut mot en äng(som nu är en jordåker av allt maskinåkande). Jag öppnade grinden och insåg snabbt mina begränsningar. Nässlor ända upp till bröstet, kolmörkt nattmörker och maskinen befann sig inne i skogen. Allt detta betydde att jag inte skulle komma fram till maskinen innan kl 04,00. Skulle jag nu strunta i allt och gå och lägga mig???? HAHAHA. Knappast.

Jag gjorde det enda raka. Satte fart mot huset, rusade in, hämtade några foffbomber, hoppade in i bilen och åkte runt hela skiten för att tillslut stå öga mot öga med "det stora röda".

Full av ilska klev jag ur bilen laddade för fullt och gick fram till föraren. Nu var det ju så att jag hade förväntat mig en stor och tjock skogshuggare med rödrutig skjorta. Framför mig står en liten parvel, inte en dag över 20-strecket, och så söt att moderskänslorna svämmade över. Med min strängaste mammaröst frågade jag hur länge han tänkte hålla på egentligen. Och som alla vet är de ju ganska uppkäftiga de små liven. Och den här var inget undantag. - Vadårå? Moderskänslorna var med ens bortblåsta, fram kom det blodtörstiga rovdjuret igen.- Vadårå, är du helt vrickad? Klockan är mitt i natten och folk vill sova! Efter några hårda meningsbyten stängdes maskinen iallafall av. Nej, ta du din snuttefilt, åk hem till dina Duploklossar och låt oss vuxna sova ifred så blir det nog bra skall du se.

Att styra en bil i ilskan är ingen bra idé. Var tvungen att backa på den lilla grusvägen i total mörker och alla rutor och speglar igenimmade. Och det bar sig inte bättre än att jag mejade ned en postlåda på väg tillbaka. Bilen klarade sig dock utan bestående men.

Summan av kardemumman:

Gud sände sin son till mänskligheten.

Djävulen sände sin till mig.

Känslig? Läs icke detta!

Som jag tidigare nämnt så är mitt jobb ett enda stort betongklätt vuxendagis. Och idag fick jag bevis nummer 128. Jag jobbar i stordel bara med män, killar, karlar eller vad man nu skall kalla dem. Dagens benämning på dessa skall nog rättvist vara småkillar. Ja men vad hände då? Jo, jag är ju van att svara på diverse "tjejrelaterade" frågor som tex, hur känns det att föra in en tampong? Hur ont gör mens? Varför använda B-h? Vad gör en ögonfranstång för nytta? Osv osv, ni har greppat konceptet. Och dagens fråga var: -Är du rakad? -Det tänker jag fan inte svara på. Och då kom lillkillen fram. Åter till dagis.....-Nananana du är inte rakad piluttadej. Men för djävulens skinn och ben. Hur hanterade jag detta då? Jo, på ett mycket moget och förstådigt vis.....Utan att veta ordet av det har jag hyveln i högsta stridsposition. Jäklar också, av alla dumma saker vi hittar på och plågar våra kroppar med måste detta vara det absolut dumdristigaste. Vad tjänar det till? Först skala rent, sedan klia för att avsluta med att stickas?????Och VARFÖR???? Ja, det var ju just det. Tror ni att jag kommer att gå fram till den nyfikna retstickan och stolt tala om att nu är det gjort...Nej. Men vad är det då som gör att vi plågar och maskerar oss dagarna i ända bara för att.......ja, inte vet jag. Det måste vara något erotiskt. Men kolla in gräsanden, hanen grön och glänsande vacker som en sagoprins i morgondimman, honan brun och grå och tråkig. HA, perfekt, inget tjafsande. Nejnej, ta mig som jag är eller låt bli. Naturlig look gäller imorgon, mitt nya liv som gräsand..........lite mascara bara kanske..............och lite eyeliner.......

Franska

Idag började franska kursen. Och till vilken nytta då undrar ni nu? Njaee, bara en annan av mina vanvettsideér som jag måste genomföra för att växa som människa. Eller kanske bara för att jag helt enkelt inte hade något bättre för mig på tisdagskvällar mellan 18,00 och 19,30. Nåja, iallafall, jag kommer tillslut rätt efter att smygit runt i byggnaden som en Impala på vakt, kikat runt hörn, frågat i restaurangen (tyvärr hade tjejen där ingen som helst aning om sin jobbadress...????), ålat mig runt i trapphus, gjort mig ett med betongväggar. Tur att ingen ringde insatsstyrkan, skulle själv inte velat ha mig smygandes runt i huset. Jag gillar annars att se skum och hemlig ut, dock inte i främmande miljöer där ingen vet vem jag är. Sådant kan få hemska konsekvenser. När jag äntligen sitter på plats i lokalen och försöker se så cool ut som möjligt, kommer presentationen...inga problem. Sedan kommer frågan som är såklart oundviklig.....Varför vill du läsa franska? Alla svarar snällt: - Min fru är fransyska......-Vi har superrika vänner som bor i blablabla och vi vill åka dit och stila lite....osv osv. Läraren vänder sig mot mig - Och du? -Ehhh, jaa asså... Läraren fortsätter. -Vad har du för erfarenheter av Frankrike?......-Ehhh.....-Jag har sett Råttatouille???? Okej, jag kanske inte blev kursen tuffaste den här gången, men vänta bara...Nästa gång skall jag gå en kurs i flygplansteknik, och flygplan har jag erfarenhet av minsann. Jag har flygit en massa flygplan.

Sååååå, vad lärde vi oss idag?....Inget.

Bantningtävlingen då?

Tuffe Gunnar upp 0,5 kg

Jag ner 100 gram.

ANNIKA: Förlåt mig så mycket, jag har ju glömt att tacka för kortet. Det var helt underbart:-) Du får skicka mig en räkning samt du-har-inte-tackat-böter.

En fullträff

Nu måste jag bara göra ett snabbt inlägg. Efter en längre tids ohotad förstaplats måste jag nu peta ner Ingmar Bergmans "Sommarnattens leende" från tronen. Jojomen, nu har jag sett den absolut bästa filmen på väldigt länge. Efter en rad besvikelser med tråkiga uppföljare, hysteriska bilfärder, (som skulle sluta i total katastrof redan vid första växlingen i verkliga livet), har det nu kommit en film värd att se om och om och om igen. Himlens Hjärta. Lena Endre, Mikael Persbrandt, Maria Lundqvist och Jacob Eklund. En riktig fullträff, bra bild och fantastiska dialoger. Och jag kommer inte att berätta ett smack om filmen. Lämna datan, strunta i pannkakssmeten, på med pjucken och raka motorvägen till närmaste videouthyrning och hyr den bums. Ni kommer inte att bli besvikna.

Tandläkare Bensinstationer och Ålderspanik

Jaha, då skall jag försöka summera den här veckan.......Okej, vi börjar på måndagen. Då blev vi med bensinstation. Japp, en hel Shellstation på halsen. Så nu är det bara att återta smilet på läpparna och le tills mungiporna spricker och fylla på lösgodis så sockret flyger. Glad? Jovars, men jag ser fram emot att skörda framgångens säd. Så, sur logistikarbetare på dagarna och ödmjukt Shellbiträde på kvällarna....Ska vi sätta en slant på hur lång tid det tar innan schizofrenin kommer smygande? Men det måste vara spännade att vara fler, då vill jag vara mig själv och..........Malin i "Saltkråkan" för hon verkar så snäll och förståndig.

Sedan var det tandläkaren både på torsdagen och fredagen. Inte för att jag har problem med att ligga där, men nog kan jag snabbt komma på iallafall 7-8 stycken roligare saker att hitta på. Men, men det är ett nödvändigt(och DYRT) ont. Så...kommer in i det otroligt vita och icke inbjudande rummet, lägger mig på britsen och vet att nu.....nu skall det borras. Det första som händer är att de båda tar på sig skyddsvisir...????HALLÅ???? Nu är tankarna genast i filmen Texas Chainsaw Massacre. På med visiret, lås dörren och låt mig gå en hemsk död till mötes. På med motorsågen oiiiirrroiirrrrr. Jösses, de gör verkligen sitt bästa för att skrämma livet ur oss stackars medborgare med slitna tänder. Det borrars och slipas och grejas och donas, och nu händer något som inte fanns i min barndom då jag senast var hos tandis. De tar en bit folie ser det ut som, sätter den runt tanden och skruvar fast det med en minitving och avslutar med några kilar i glada färger. Men snälla.....hur ser jag ut nu då? Frankensteins monster? Jeepers Creepers? Whatever, nu bad jag bara en bön om att inte Prince Charming passererade dörren. För inte kan det vara den bästa sidan av mig som blottades nu? Ja jösses, men fint blev det. Två nya fina plasttänder sitter på plats. Så försök att bygga bo nu Karius och Baktus. Mohahahahaha.

Åldernojja? Har ni känt det någon gång? Tänk att vakna på morgonen och undra: Vad har jag gjort de här senaste 20 åren? Var tog den sammetslena hyn vägen? De fasta innanlåren? Och var f*n kommer celluliter och hudbristningar ifrån? Kan någon svara på det vavavavavavava?

Förresten, kan någon nummret till Djävulen? Tänkte bjuda ut min själ till högstbjudande och bli 20 igen.......

Min sten!

What's yours?

Arga Chefer och lösta vaxproblem

Idag blev min chef arg på mig, enligt mig helt obefogat (naturligtvis). Så vad hände då? Jo, på min arbetsplats fungerar det som på ett dagis ungefär. Ett helt gäng med barn och ett par stackars dagisfröknar. Jag är en dagisfröken, och det innebär att det faller på min lott att städa upp efter alla andra. Och inte skall jag gnälla...jag har nog en ganska bra städerskalön om jag tänker efter. Nåja, hursomhelst, jag sopar golvet varje vecka(kommer nu att göra det varje dag, eller timme om så behövs). Min chef tågar fram till mig spänner sina auktoritetsögon i mig och säger med myndig stämma: Du skall städa här, du har inte sopat på två veckor! Svagt pipande försöker jag få fram att jag sopade härom dagen. Svaret blev att det hade jag ju visst inte, - du har inte sopat på två veckor och det här tillhör din arbetsplats och då skall du städa upp, spelar ingen roll VEM som stökar ned.(ok, jag kan köpa det, men om jag råkar lägga ett papper på fel ställe kommer produktionschefen ilandes som en flådd utter och ylar sig hes, orättvist tycker iallafall jag). Då gjorde jag såhär: har ni sett filmen Törnrosa? När den elaka fen sträcker upp sina armar i luften, runt omkring henne sprakar elden och så böjer hon bak huvudet och skrattar storhetsvansinnigt? Sedan förvandlade jag alla till gröna flugsvampar.........Nej, naturligtvis inte. Jag tittade upp på min låååånga chef och mumlade: jag sopar nu med detsamma...nhggggg. Så det var bara att kavla upp ärmarna och börja sopa, plocka upp från golvet, buntband, gem papper och div skräp. Hujedamig.

Mitt vaxställe skall läggas ned och säljas fick jag reda på sist jag var där på besök, och var i hela friden skulle jag nu ta vägen då? Efter att ha befunnit mig i koma i en månad fick jag idag ett telefonsamtal som räddade världen. Vax Anna kommer att fortsätta att ratscha och ritscha i annan lokal. Vad skönt, det har ju iallafall tagit mig tre år att lära mig att ta av mig mina kläder utan att hamna i en psykos, skulle vara katastrofalt att behöva börja om hela proceduren igen. Och som om det inte var nog, utförsäljning av sortimentet. Skyndade mig efter jobbet och fyndade. HA, allt tråkigt glömt.

Vikttävlingen då? Nja, Tuffe Gunnar har tappat 3 kg. Yippyjoy. Jag: 400 gram.

Det här tycker jag är superkul, tyckte du?

http://www.youtube.com/watch?v=4Zv9vRz4QYM

PRAG 1968

Häromdagen snappade jag upp (på Carl Bildts blogg...?????) att det var utställning på Armémuseet med anledning av 40 års dagen av Warsavapaktens ockupation av Tjeckoslovakien 21 augusti 1968. Eftersom nu Tjeckien och dess historia är ett av mina största intressen, var ett besök givet. Lena blev medsläpad och informerad tills öronen blödde på den stackars kvinnan. Tyvärr var det inte bättre än att Slovakiska ambassaden hade varit och hämtat allt som hade med Slovakien att göra, så vi fick nöja oss med att se bilder från Prag, och inte var det fy skam skall jag säga.

Bilderna finns här (några av dem iallafall):
http://www.sfhm.se/templates/pages/ArmeStandardPage____2474.aspx?epslanguage=EN

Och se vilket härligt väder vi hade i Stockholm kl 10,00. Jag fick vänta en stund på Lena, men sitter man på Armémuseet och väntar finns det mycket att titta på: kanoner, bomber och granater i långa banor. Hujja, ruskiga saker det där. Själv blir jag alldeles skakis bara av bladknivarna på jobbet.

Sedan var det ju självklart dax för den obligatoriska mat/fika timmen. Denna gång hamnade vi på ett superduper trevligt café på Sibyllegatan. Kalasigt värre. Trevlig inredning, avslappnat och med tre glada fnittriga småtjejer, vars största problem just idag var huruvida en av tjejerna var blond på riktigt eller ej. Allvarliga saker sånt där. Jag mumsade i mig ett bröd med 2,5 kg tomater på, lite basilika och massor av vitlök. Det var också något som vi trodde var balsamvinäger av något slag, det såg ut som chokladsås. Min brödbit med tomater och sallad kostade 79:-, Lenas stoooora varma macka med ost och skinka samt grönsaker kostade 69:-. Kanske det är inflation på tomater?

Håret!

Då var det dags igen. Vad har jag orsakat för att få ett hår som mitt? Jag tvättar det och låter det självtorka, jo, ganska ok. Men om jag nu får för mig att borsta håret efter att det torkat då händer det saker, otäcka saker....(Annika, you now what i´m talking about). Det som händer nu är jag får ett hår som Claire Wikholm, och allvarligt, hur kul är det att gå ut och alla förväntar sig att jag skall svida om till paljettklänning, ställa mig i ett gathörn och mima till "The Supremes"? Nej, det enda alternativet ut ur fördärvelsen är att koppla in min högteknologiska platttång föna tills håret glöder och sedan platta,platta,platta. Nu kan jag gå ut.....om det inte regnar förstås. Om det skvätter ute tar det omkring 8-9 sekunder innan det frizzar sig och min alldeles egna svintolåda tornar upp sig. Och det konstigaste är att INGEN i min släkt, vare sig på mammas eller pappas sida har ett hår som mitt. Jo, lite vågor kan man se i familjealbumen, men inte detta krull som jag straffats med, undrar varför......1864 mördades tre personer av arsenik i nattvardsvinet i Silbodal, jag var nog inblandad i det.
Nu är det ju så fiffigt att det finns plattänger. När jag och bästisen Annika var små (mindre) använde vi strykjärnet, resultatet blev ett platt hår, men med lätt vinklad tuppkam. Men herregud, vi gjorde ju vad vi kunde. Och nu har jag spätt på eländet med en färgning också. Undrar om jag får tillåtelse av chefen att jobba med toppluva imorgon?

Tuffe Gunnar (på jobbet) och jag har startat en liten vikttävling. Den går ut på att vi håller på till julveckan, och den som tappat mest vikt skall få av vinnaren ett presentkort på 200:-, i valfri butik. Förloraren bestämmer alltså var vinnaren skall shoppa. Kul tycker vi. Nu är det så jädra illa att vi startar på samma vikt.......Rättvist kanske, jo det är sant, med hujedamig, jag har samma vikt som en riktig karl. Phuuuuuu. Så vad skulle jag göra när godistarmen vrider sig i kroppen och jag känner abstinensen krypa närmare? Jo, jag åkte och köpte en ny mobil. Fear enough, eller???? Snygg är den iallafall.

Dagens motion: Lite svagt kämpande på maskinen och med bollen plågade jag magen några minuter.
Godis: Nopp.

Kulturhuset

Efter att ha tillbringat lördagen med att ta hand om min sjuka mage, var det på söndag full farta igen. Skuttade upp ur sängen, fixade med hår, kläder och allt vad det innebär att lämna huset. Brummade in till stan och parkerade i parkeringshuset. (288:- för tre timmar, och det är ju själva den också att jag aldrig lär mig....). Nå, iallafall, mötte upp Lena utanför kulturhuset och vi styrde kosan mot våning tre. Lennart Nilsson hade fotoutställning . Och självklart kom vi i sista dagen, men som Mormor alltid sade: Bättre sent än aldrig, och det är så sant, så sant. Efter att studerat dessa 40 bilder från 40-50-60-talen, så bar det iväg till våning fem där Gunnar Smoliansky höll till med sina foton. Lika bra att ta det på samma gång, jag ville ju ha valuta för mina 288:-. Och där gick vi och tittade och glodde, studerade och nickade. Nu var det ju bara att hoppas att ingen sade något som krävde en motkommentar. Jag bli alltid lite skakig bland alla dessa "förståsigpåare" med sina smarta repliker. Mitt drag var att stå så långt in mot betongväggen som möjligt, göra sig i princip osynlig och humma lite och glo på fotot och se ut som att det inte fanns en minsta tvivel. På det sättet behövar man ju inte öppna kakburken och bevisa den äggplanta man egentligen är. Genialt.

Efter det blev vi såklart lite sugna på mat och sökandet efter den perfekta restaurangen tog sin början. Gata upp och gata ned, hit och dit. Och inne på Hötorgshallen började det att ljusna och det hade varit kalas, om jag inte halkat med mina nya snygga svarta stövlar, lagt mig på knä mitt i restaurangen och var dessutom tvungen att få Lenas hjälp upp. Shit asså. Inget annat att göra än att pipa iväg som skrämda uttrar. Tillslut hittade vi den perfekta matbespisningen och jag höll mig på benen den här gången.

Svamp och pasta för Lena och stek för mig. Två stora köttbitar anlände, och den första slank ned utan problem. Men den andra var kinkigare. Redan vid första snittet råmade den till, hoppade ned på golvet och försvann ut genom dörren. Eftersom jag då varken dricker blod eller hänger upp och ned i en källare och sover fick den sista biten vara.

Vi brukar ju alltid be om delad nota när vi dinerar ute, vi glömde det denna gången vilket ledde till en massa huvudräkning och hattande fram och tillbaka med både kontanter och rikskuponger. Men tillslut fick vi ordning på allt.

Sååååååååååå, dagens lektion är: Glöm för Guds skull inte att säga till att köttet skall vara välstekt.

Veckan som gått...och handsken

Jaha, en vecka till av mitt uberliv har passerat revy. Och vad har hänt.....inget. Kommer hem från jobbet, klämmer en påse godis för att sedan knoppa in med gnagande samvete vid 18 rycket. Var är prinsen med sin vita springare? Han som skall komma ridandes och snyggt fånga upp mig i farten, och slänga upp mig på sin fina vita häst? Nu är det väl kanske så att jag inte är lika smidigt byggd som Törnrosa, och resultatet av det vackra lyftet skulle sluta med att prinsen ramlar av hästen och dråsar i marken. Inte mycket romantik i den bilden kanske. Men efter att ha betat av tre Ingmar Bergman filmer den här veckan, så går de romantiska fantasierna på högvarv. Nåja, livet tuffar vidare med eller utan prins på vit springare.

Sååå, vad är det med handskarna då? Jo, bästisen Linda kom med en födelsedagspresent, och 36 eller 6 år, ett paket är ett paket. Och vad finner jag där, jo handskar att ha när vi tränar(vilket vi aldrig gör). Skitbra ju. Tack gumman. Och inte nog med att de skyddar mot valkar i händerna, man ser ju så attans cool ut också. Nu är det så himla illa att jag ställde mig på en våg idag och nu har jag kommit fram till det otäcka XO strecket så nu kan man ju hålla sin för garv. Fram med bollen och i med strömkabeln till träningsmaskinen Nu jädrar skall det bli allvar. Så nu håller vi tummarna att jag skall kunna kränga mig i den tuffa Rockabilly klänningen på julfesten. To do or not to do.