(Dra kablar verkar jag inte heller vara bra på)

Aj aj aj!

Ja, då var dax igen, den månatliga självplågeri timmen var kommen. Bums efter jobbet satte jag kosan mot centrum, hade tid på salongen idag. När jag låg där tillrätta på britsen och vaxAnna var rustad med vaxpatron i hölstret och remsa i högsta hugg, var det bara att knipa ihop ögonen, ta ett djupt andetag och låta det börja. Det ritschades och ratschades, noppades och plockades på alla möjliga och omöjliga ställen på min kropp. Några pipande ”aj” krystades fram också. Snabbt och enkelt(och något plågsamt) började förvandlingen från djungel Jane till modern kvinna i karriären. Och nu sitter jag här len som en nyplockad nektarin. Värt varenda ritsch. För att inte tala om hur roligt det är efteråt när man kladdar och kletar med vartenda läppstift i butiken.

Snabbt som attan därifrån, hem och hämta jycken, sedan vidare till nagelstudion där nagel Angelika väntade. Slipa, slipa, slipa, putsa,putsa,putsa. Naglarna är nu, tre timmar senare, åter redo för allmän beskådning.
Så jag undrar bara en sak:

Vad hade gjort utan mina underbara fixartjejer som ser till att jag alltid är redo för världen?

Ok, vad har nu bilden med detta att göra? Inte ett smack, jag kommer till det nu. Träningsmaskinen på bilden är en av mina vansinnesaffärer. Såg den där den stod dammfri och glänsande i sportaffären. Och naturligtvis fanns det inget annat alternativ än att betala och kånka hem den. Eftersom jag betalade 4995:- för stålklumpen visste jag att jag MÅSTE använda den. Och jag har tappat räkningen hur många gånger jag trampat, minns inte om det var två eller tre. Efter flytten till huset försvann strömsladden (oj, vad tråååkigt) och den har fungerat som en utmärkt klädhängare. Nu bar det sig inte bättre än att strömsladden kom tillrätta igår och det betyder ju bara en sak.........