Gustav III

Igår var Anette, jag och Lena på Operan och såg föreställningen "Gustav III". Oh my.....Jättebra. Jag har gnatat om denna föreställning ända sedan i sommras, då Elle hade ett stort repotage ang kläderna till denna uppsättning. Lars Wallin har designat kläderna....wow, han kan han. En gång fick jag en virknål och ett garnnystan av min mormor. Resultatet? En fyra meter ojämn tarm. Så nog är jag oerhört imponerad av alla klänningar med glitter och tyll. Kan man ha en sådan klänning på sig när man går till Ica Tyresö och handlar mjölk?

Jodå, det hoppades och svassades, så mycket att kungen blev alldeles svettig och dropparna skvätte runt honom. Så det var tur att vi satt på andra raden parkett. Orkestern fick ta den smällen.

En sak uppmärksammade vi ordentligt, och det var den stackars scenarbetaren, vi kallade honom Gösta, ihopsjunken, med trött blick och helt malplacerad, dök han upp lite då och då i sin fåniga peruk och obekväma kläder, för att plocka bort rekvisita. Stackars karl. En stunds medlidande skänkte vi honom. You Go Gösta.

Det var sista föreställningen igår, så vi fick verkligen skägget ur matlådan i sista sekunden. Värt vartenda öre av de 590:- vi fick pynta för det kalaset.

Efter baletten var det bord bokat på restaurangen Café Milano, eller som Lena ville ha det: café Millanååå. God mat och mycket tjim blev det. Jag åt pasta med strimlad kyckling och färsk spenat, Lena gnagde i sig lamm med potatis och Anette valde oxfile med pasta, champinjoner och gräddsås. Nöjda och glada ringde vi Taxi Stefan och åkte hem vi 23-snåret. Jag somnade in med groteskt onda fötter, skulle ju absolut ha mina monsterdojjor med 9 cm klack till den tjusiga röda klänningen jag valt för kvällens äventyr. Ned med högklackat!!!!!!!!!!!!!!!

En annan rolig sak som hände igår utspelar sig på Sisters i Farsta centrum. Det gick till på följande sätt: Jag rusade in på Sister i vild panik på jakt efter en klänning som passar min kropp. Den ende som var ledig var en man, men ok, jag har inga fördomar mot män i kvinnobutiker. Jag förklarade mitt ärende och efter att rett ut att jag inte jobbade vid operan utan bara skulle se balett, började letandet mellan hyllorna. Han plockade fram än det ena än det andra och jag provade och slet i både kärlekshandtagen och tygstycken. Ingenting passade. En svart klänning krängde jag på mig, och då ville mannen på Sisters titta, jaja, gör det. -Åh, den satt ju bra....den...hrmm...framäver ju det som skall framhävas. Jag tittade på honom och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Framhäver? Jag ser mig i spegeln med smala kritiska ögon. Jag liknar mest en dåligt och ojämnt stoppad julkorv. Det putar ut både här och där. Tillslut kommer vi fram till att jag köper en svart scarf att ha över axlarna till min röda jääääättestora klänning hemma istället. Han önskade mig en trevlig kväll och sade en sista gång att han tycker att jag gott kunde ta den svarta julkorvsklänningen...........

Så vad lärde vi oss idag?

Balett är vackert och män ser våra kroppar på annorlunda vis än vi.