Det är så härligt med en riktigt gammal hederlig familjefejd. Speciellt när jag står i mitten av uppståndelsen, och med min oändliga visdom vill förändra världen. Inte kan väl lillebror som snart är trettio år, vara kapabel till att vara vuxen. Vad kan då vara orsaken till detta rabalder? Jo, en liten kärleksfull hund. Men som äldst i syskonskaran är jag ju såklart självutnämnd som klanledare och överhuvud i familjen, vilket automtiskt ger mig rätt att gapa och tjoa när det helst behövs............... eller...........................?
1 kommentar:
Du har såååååå rätt. Känns bra när det finns en som är ledare. Kram
Skicka en kommentar