Den här vackra buketten tyckte mina vänner att jag var värd...................(och ett presentkort i Farsta centrum)

Tjejmiddag!

Jojomen. en liten tjejmiddag hann jag med i helgen också. Tusen tack till Jasmine, Anette, Gertan-pärtan, Inger och Lena för en alldeles fantastisk kväll. God mat och dryck och musiken bestod av både Lasse-Stefans, Judas Priest, Edith Piaf och en vansinnigt massa härliga 80-talslåtar. Många skratt blev det och en djup bugning till Inger för fantastisk underhållning.

Kram på er alla.

Spöken!

I fredags var jag och Lena på spökvandring i Gamla stan. Oiiiiiii, jättekusligt var det. Gastar och mördare, vita damer och arga präster. Vi följde vår guide som en skock får och lyssnade storögt på alla historier han basunerade ut med en otrolig inlevelse(att han sedan var klädd som en 1800-tals doktor förstärkte ju bara trovärdheten) Jojo minsann och den som har koll på släkten sisådär en tre- fyra hundra år tillbaka, kan promenera ned till myntmuseét och kassera in 250 miljoner skr. Inte så pjåkigt, men tyvärr stämmer plats och tid inte riktigt in i mitt släkträd. Osis asså....

Jag kan varmt rekommendera turen. Kika mera på http://www.stockholmghostwalk.se/

Men en härligt sen middag intogs iallafall långt ned i en källare bland fukt och mystisk musik. Den vita damen finns där nere och vandrar oroligt omkring i sin långa klänning. Vi såg henne inte.

Datahaveri.
Jaha, då har dagen kommit när gamla trogna Bettan kastat in handduken. När jag var som bäst i hågen att greja och fixa hade hon fått nog, inget mer knattrande på min mage. Tyvärr gick det inte att reparera och allt jobb som jag hade sparat på datan gick förlorad....När jag stod där med fönstret på vid gavel i färd att slänga ut eländet på gården, kom jag på att det kanske bara är att köpa en ny? Jag gömde undan det gamla och susade iväg för att köpa en ny och fin data. Väl i den otroligt välsorterade databutiken med smilande butiksbiträden blev jag lite rädd. Hur skall jag kunna veta vad jag skall ha då? Och fråga var ju inte ett bra alternativ: Jo, du förstår lilla, datakunskapsovetande, gumman, du skall ha detta och detta och detta och till det behöver du den här och den här och glöm inte att göra så här och så här..........Men vänta lite nu, jag ska ha en data som jag ska ha till att spela kungen och buda på tradera till, that´s all folks. En blick lång och kall som Anderna mötte mig och genast byttes det nu-skall-jag-göra-bra-provision-grinet ut mot ett lätt fnys och frågan: Jaha vad har du tänkt dig då? - vet inte ta något basic. Och ordet basic är lika tabu att säga i en databutik som att svära i kyrkan. Nåja, tillslut lyckades vi komma överrens och hem tog jag min nya fina data och inte tusan har jag en aaaaaning om hur jag skulle få igång burken, men det är ju tur att andra vet. Och fördelen med att vara en liten tjej,(gärna med pippilotter) är ju att det är bara att lägga huvudet på sned och se totalt hjälplös ut och vips kommer det hjälp. Praktiskt.

Så vad lärde vi oss idag? Beställ nästa data via nätet,( okej svårt om den är trasig, men låna grannens.)

Krocken!
Idag när jag åkte hem från jobbet fick jag äntligen lite action i mitt annars så stillsamma liv. Jag stod vid ett rödljus och slänger ett öga i backspegel. En röd bil närmar sig, sakta förstås, men jag tycker nog att han blev lite för närgången. Och mycket riktigt....bonk. Jag sitter kvar ett par sekunder och ser på lillchippen i bilen bakom. Eftersom han inte vill stiga ur så fick jag göra det. Jag blåste upp mig som en blåsfisk och försökte se lika giftig ut som en också. Jag hade min allra hemskaste om-det-bara-är-den-minsta-repa-på-bilen-då-du-blick (skulle inte göra någon större skada med tanke på bucklan som redan finns där, men iallafall). Jag gick fram till grabben och spände min nya farliga blick i honom och bad att han skulle backa, han stod nämligen kvar halvvägs in i mitt bagage. Lydigt backade han bilen och efter att kontrollerat bilens oförändriga skick, glodde jag en extra gång och se, det gjorde susen. Lite nervöst fipplande på bältet och min överlägsenhet rusade med blixtens hastighet över mitt huvud. Me Tarzan you Jane Ahiaahiaaa. Skulle vilja slå mig för bröstet också om det inte var för att allt för många av mina underbara arbetskamrater bor åt samma håll och kunde komma när som helst.Vill ju gärna kunna åka till jobbet imorgon med. Nu ansåg jag att vi stoppat trafiken länge nog och hoppade in i bilen och brummade därifrån.
Såååååååååååååååå, glöm inte att spänningen kan lura där bakom hörnet när du minst anar det.

Loppis

Idag hade grannen några villor lägre bort loppis, och det var tur. Vilken söndagsräddare. Hunden och jag tog en promenad för att kolla in om det fanns något användbart skräp att fylla ut de redan överfulla hyllorna med. Och javisst , för endast 60:- fick jag: en bok San-Antonio ”den gamla damen som vadade i havet” (hoppas den är bra), en cd-skiva med Sissel Kyrkjebö, en liten keramikpingvin , en liten häst i glada färger samt ett fint kors i äkta silver. Tjohooo vilka fynd. Ja, det var väl typ det som hänt idag.

Har lyssnat öronen blodiga på Judas Priest, efter 36 år som inbiten rockhatare, har jag nu kommit på att detta är genialt. Kanske till och med skall satsa på att bli hårdrockare på gamla dar. Men jag har ett bekymmer, jag är inte så insatt i rock världen, men en sak är jag ganska på det klara med och det är att Christian Dior smycken och Gucciväskor kanske inte passar in i temat. Lite tips på klämmiga rocktillbehör mottages gärna. Måste ju leva ut min ålderskris, men jag skippar gärna skinnvästen om det går..........................

Judas Priest, Kungliga Operan och Drama

Ja, herre min skapare. Idag har jag haft en i särklass otroligt tråkig dag. Började med att stiga upp kl 09,15. Kl 11,00 åkte jag in på söder och handlade lite pärlor. Vidare till Ica Maxi, en grillad kyckling och en serietidning (uti vår hage, Falo for president). Hem och åt upp kycklingen och läste ut tidningen. Kl var då bara ca 15,00. Hur skulle jag fördriva resten av dagen? Tog en prommis med hunden och då såg jag att granne skall ha loppis imorgon. Tjohoooooo, skitnice. Då är ju morgondagen räddad. När jag kom in igen gick jag upp och letade efter en film som jag inte redan sett 1000000000 gånger. Valet blev Rare Bird, en jättebra drama om en restaurang och en sällsynt fågel. Tyvärr blev rastlösheten för stor, så jag satte mig vid datan och tänkte se vad Operan har att erbjuda i höst. Gustav III och Valkyrian. Gluttade runt där en stund, men det var så tyst. Jag började rota i cd skåpet och hittade Judas Priest från 1986. Turbo Lover kan jag nu utantill efter att satt stereon på repetition. Lalalalala....you fear me........you run for cover…...I´m your turbo lover…lalalalalala. Kalasbra ju.

(Dra kablar verkar jag inte heller vara bra på)

Aj aj aj!

Ja, då var dax igen, den månatliga självplågeri timmen var kommen. Bums efter jobbet satte jag kosan mot centrum, hade tid på salongen idag. När jag låg där tillrätta på britsen och vaxAnna var rustad med vaxpatron i hölstret och remsa i högsta hugg, var det bara att knipa ihop ögonen, ta ett djupt andetag och låta det börja. Det ritschades och ratschades, noppades och plockades på alla möjliga och omöjliga ställen på min kropp. Några pipande ”aj” krystades fram också. Snabbt och enkelt(och något plågsamt) började förvandlingen från djungel Jane till modern kvinna i karriären. Och nu sitter jag här len som en nyplockad nektarin. Värt varenda ritsch. För att inte tala om hur roligt det är efteråt när man kladdar och kletar med vartenda läppstift i butiken.

Snabbt som attan därifrån, hem och hämta jycken, sedan vidare till nagelstudion där nagel Angelika väntade. Slipa, slipa, slipa, putsa,putsa,putsa. Naglarna är nu, tre timmar senare, åter redo för allmän beskådning.
Så jag undrar bara en sak:

Vad hade gjort utan mina underbara fixartjejer som ser till att jag alltid är redo för världen?

Ok, vad har nu bilden med detta att göra? Inte ett smack, jag kommer till det nu. Träningsmaskinen på bilden är en av mina vansinnesaffärer. Såg den där den stod dammfri och glänsande i sportaffären. Och naturligtvis fanns det inget annat alternativ än att betala och kånka hem den. Eftersom jag betalade 4995:- för stålklumpen visste jag att jag MÅSTE använda den. Och jag har tappat räkningen hur många gånger jag trampat, minns inte om det var två eller tre. Efter flytten till huset försvann strömsladden (oj, vad tråååkigt) och den har fungerat som en utmärkt klädhängare. Nu bar det sig inte bättre än att strömsladden kom tillrätta igår och det betyder ju bara en sak.........

Hummern!
Igår kväll kl 20,15, var det bord beställt för hummerförtäring. Uppklädd till öronen och med alla mina finaste saker påhängda, kände mig riktigt på hugget. När Lena kom med idén i söndags tyckte jag att det var en superidé, men när jag igår kväll vid halv åtta snurrade runt runt, och letade parkering (skulle ju promt ha bilen med mig) var det inte lika glänsande. Och tack vare alla byggnadsarbeten och mötande bilar överallt hamnade jag i Solna innan jag kunde vända. Och en spontan sightseeing var det sista jag hade tid med. Åter tillbaka mot restaurangen och retfullt nog såg jag parkeringen men ingen väg dit. Vad göra? Det uppenbara: Satsade allt vad bilen höll och gjorde en otillåten vänstersväng...mohahahahaha, äntligen på plats. Bilen parkerad och vad skådar då mitt norra? ”Samtliga parkeringsplatser förhyrda”. Jaha, vad trist då. (jag klarade mig utan p-bot)

Väl på plats vid det beställda bordet kunde det inte vara annat än supertrevligt. Lena, Hasse och Mange (alla hippa citybor) Men jag kände mig ganska hipp också, mitt i äventyret från förorten. Nog höll jag fanan högt, beställde, drack lite vatten och konverserade. När hummern sedan anlände började mitt mod dala, svettdropparna sipprade fram i pannan. Hur fan äter man en hummer utan att se ut som en utsvulten Homo ergaster. (Kan ju vara kul att kunna peta lilltån utanför dörren iallafall en gång utan att bli till ett allmänt åtlöje) Tittade snabbt på mina bestick på bordet, en kniv , en gaffel, so far, so good, men för att röra till det lite extra hade jag också ett annat tillhygge som jag aldrig förr skådat. Där sitter jag och smuttar på mitt mineralvatten och känner mig som ett nyskördat blåbär. Sneglar på Lena så ögonen fastnar i högerläge. Aha, så skulle gå till. Och tänk vilken lycka, snart sitter vi där alla fyra och sliter och drar, böjer och bänder i det stackars döda djuret så klodelarna skvätter.

Vad jag älskar er alla goa´ och okomplicerade människor jag har turen att få ha runt omkring mig.

Motion: Nopp, men klampade runt i högklackat hela kvällen, ganska slitigt det också.
Godis: NEEEEEEJ. Tänk va?????

Obs: Bilen på bilden har med texten att göra!

Min nya bil !
Nu har jag sett min drömbil, med denna kan jag uppnå total harmoni i mitt liv. Inte en sekund innan. Vad har jag för bil nu då? Jo en svart Audi A4 årsmodell 2003. Duger, jovars, men varför nöja sig med det näst bästa.....vavavava? Jag minns den dagen när jag fick hämta min nya fina svarta bil. Nog blänkte den så jag fick prickar framför mina ögon, där den stod i bilhallen och bara längtade att få komma hem. Mätaren stod på 1,2 mil och som i en svart/vit film från 30-talet, rusade jag mot min nya älskling, slog armarna runt den och vi lovade varandra evig kärlek.........................
Det var då. Nu efter fem kämpiga år tillsammans och några repor och en buckla senare, är det inte lika rosenrött längre. Dimman har för länge sedan skingrats och som hämnd har jag förvandlat min svarta fina bil till en rullande sopcontainer. Gamla tidningar, godispapper, pennor och grus ligger i drivor på golvet. Knappt kan jag få ned pedalerna nog för att navigera åbäket.
Så, vad kan nu vara orsaken till min vilja att skiljas? Jo en MINI COOPER. Helst en rosa(om det finns). Och ja, jag har nyss sett filmen: The Italian job. Jag har svårt att fokusera på något annat, kan knappt sova eller äta. Tänker på min nyfunna kärlek dag som natt. Men aj vad verkligheten gör ont. Jag kommer aldrig att få min rosa Mini Cooper. Och nog är min svarta bil ganska bra egentligen, fyrhjulsdrift ,stort bagageutrymme, säker på vintervägar, och airbags överallt. Tror förresten jag skall städa och tvätta den imorgon.

Såååååååååååååå...........Glöm aldrig att gräset aldrig är grönare (eller mer rosa) på andra sidan kofångaren.

Och bantningen? Ja, kanske inte så bra som jag önskade, men attan vad bollen är bra. Träningsvärk i två dagar efter bollandet. Tror faktiskt att jag skall sitta en stund på den nu. Men från och med imorgon DÅ..........

Motion: Inte mer än nödvändigt.
Godis: Njae, glass

Det unga och vackra folket !

På mitt jobb har vi en ung (ganska snygg också) kille, man, brat, slyngel, ja, kalla det vad man vill. Men ni vet vad jag menar, en sådan människa som kan sätta på sig gympaskor, ett par pösiga joggingbyxor och fortfarande se helt ok ut. Har själv provat den outfiten, men tyvärr såg jag bara ut som något som hoppat ut ur en saga av John Bauer. Just idag mötte jag honom och tänkte att jag skulle fyra av ett av mina bästa leenden bara för att visa hur otroligt gullig bara jag kan vara, och kanske kolla om jag fortfarande har någon form av dragningskraft kvar.....Sagt och gjort, leendet satt perfekt och den unge mannen såg på mig och log som bara "de unga vackra folket" kan göra, ett leende fullt av vita tänder, ännu inte förstörda, gula och svarta av nikotin, kaffe och annat åldersslitage. Att mottaga det leendet fick mig att växa två flaggstångslängder, HA "I still got it boopopido boop" Likt Laura i sluttexterna av Lilla huset på prärien, skuttade jag bort mot min arbetsplats full av ny glänsande kraft. På vägen dit passade jag på att fyra av mitt nya "superleende" i en spegel jag passerade. Och vad i hela friden??? Vad betyder detta nu då? Halva lunchen satt kvar mellan mina framtänder. Klart som fan han flinade, jag såg ju ut som Kalle kanin mitt i spenatlandet . Herrjesus.

Såååååå vad är sensmoralen av detta?

Jo, ”skomakare bliv vid din läst”.

Motion idag: Inget, magen helt obrukbar pga av för mycket bollande igår.

Godis: Ja, kvar från helgen. Jag kan ju inte slänga godis heller........

Vikt: Tjaaa, vad vet jag???

En regning söndag!

Oj, oj, idag har det varit körigt. Tänk vad konstigt det kan vara, vissa dagar sitter man alldeles ensam , stirrar tomt ut genom fönstret (i den mån det går för allt smuts)och undrar om hela telefonnätet rasat ihop och alla vänner glömt mig. Och sedan finns det sådana här dagar när alla vill vara med just lilla mig. Jag älskar mina ”alla-vill-bara-vara-med-just-mig-dagar”. Linda ringde efter överrenskommelse, och vi diskuterade om vi orkade åka och gymma idag eller inte, jag tyckte absolut att vi skulle det pga allt mitt svullande i helgen. Linda var tveksam, det regnade ju ute. Men efter att ha informerat henne om att maskinerna faktiskt stod inomhus, så blev beslutet ja. Väl på gymmet var det väl som vanligt, inga stora överraskningar, utom att vi sket i tre maskiner av ren tristess. Äh, vi tränade ju liiiiite iallafall och det måste vara bättre än inget. Undrar hur lång tid det tar att se ut som Carmen Electra, typ 1-2 månader eller......? Ja men HALLÅÅÅÅÅ äter hon aldrig godis eller? Lilla kjolen är mitt närmsta mål och nu kommer den nog upp till knäna iallafall, en bra bit på väg. Babysteps you now.

Efter gymmet snabbt hem och duscha och byta om. Kollade helhetsbilden en sista gång: stövlar, kjolen alla mina finaste smycken (= jag, en vandrande julgran) tjusiga blusen, sminket satt perfekt och Pradaväskan snyggt över axeln. Håret: ett skatbo. Hmmmm, ja,ja man kan ju inte lyckas med allt här i världen. Vad begär jag egentligen? Träffade Lena inne på PUB och därinne var det stor rea minsann och då råder full kaos, som hungriga lejon på stäppen rivs det och slits det i alla stackars tygbitar, och Gud nåde den som lägger tassarna på just min kjol, då ryter det här lejonet iallafall. En grå jättefin blank partykjol och en söt prickig blus fick det bli idag. Nöjda med våra kap strosade vi i regnet vidare mot en mysig restaurang . Där åt jag en stor potion riktig mat(diet i två veckor kan ta på förståndet för vem som helst) kyckling med ris, tzatsiki(felstavat), salsasås och ett stort glas med Fanta och jag var i himlen. Vartenda lite riskorn åt jag upp och slickade rent tallriken från sås.

Mätta och belåtna ansåg vi dagen vara över. Löste ut bilen från parkeringshuset, 164 spänn för tre timmar. Någon som vill öppna garage med mig? Måste vara en lönsam affärsidé. Att ta sig hem sedan är ett äventyr i sig bara det, ombyggnationer och omläggning av trafiken överallt, så tillslut visste jag inte om jag var på väg söderut eller norrut. Fy skäms vägverket.

Dagens glada rapport:

Motion: Gymmet (en liten stund) Ja, får inte glömma: Några tappra minuter på bollen.
Godis: Nej, men en massa andra onyttigheter
Vikt: Ja

Lördag kväll.....
Jaha, då har vi lördagskväll igen, och inte kan jag se några större skillnader mot andra lördagar. Nix nej, det ligger nog en hednisk förbannelse över mina lördagar. – Må hon aldrig någonsin skratta på sin lördagkväll...poff....(förbannelsen utdelad). Mina lördagskvällar må vara i stillhet, men minsann inte dagarna. Idag åkte jag till det stora centrumet , lyckades få en liten plätt att ställa bilen på. Betalautomaten tjöt nog av glädje när jag glatt valde med betalknapparna och insåg alldeles för sent att det bara kostade 5:- timmen, vilket betyder att jag kan stå där till nästa onsdag om jag vill. Praktiskt, skall någon till Farsta Centrum har jag en parkeringslapp.
Jo, mitt egentliga ärende var Make Up Store, jag älskar att få presentkort där och självklart har bästisen Annika snappat upp det (efter 28 år som bästa vän, har hon full koll på mitt liv). Stor kram till dig för det:-)Gick med hög spänning in i butiken med smink ända upp till taket, ååååååh, jag vill ha allt. Stod där länge, lite för länge, tredje gången biträdet frågade om jag vill ha hjälp tänkte jag att nu måste jag kanske rappa mig lite. Mina fynd blev, ett läppstift i färgen Tryffel, en lös glittrig ögonskugga lite brunaktig, och slutligen en ögonskugga LILA, jösses, när skall jag våga mig på det? Men tjejen i kassan sade att nu är det det som gäller. Jaha sade jag och kan inte bevisa motsatsen så en lila fick det bli då. Kände mig lite löjlig därinne bland hippa biträden i korta kjolar och höga pumps. Själv hade jag bruna träningsbyxor med två vita färgfläckar på, en stor röd lagomt noppig Nike munkjacka, men jag har ett triumpkort och det är mina alldeles nya och urläckra Nikedojjor för 1300:-, jajaminnsan. Jag tar hand om dem som mina bebisar, bara använda dem när det inte regnar, inte gå på grus och ALDRIG ha dem i skogen, herregud då kan dom ju bli smutsiga, och de skall hålla i 7-8 år framöver.

Jaha, det tråkiga då:
Dagens motion: Några tappra försök att göra situp på bollen.
Godis: Jahadå, och strips med räksallad och några lökringar slank det ned också.
Vikt: Äsch, vägning på fredag igen, lååångt dit.

Idag har jag blivit Pandafadder hos WWF. Äntligen har jag gjort något vettigt och jag är så stolt över mig själv.

Fredag
Äntligen fredag igen. Tyvärr inga vilda partyn på g, men det får väl gå. Idag pratade jag med en god vän till mig i telefonen, frågade lite försiktigt vad hon skulle göra imorgon lördag. Hon var upptagen berättade hon för mig och frågade: -Har inte du något att göra? Joooooooo, självklart, herrejösses hur skall tiden räcka till? Men sanningen är att för att göra livet lite mer spännande satte jag ut en auktion på Tradera härom dagen. En liten plastfigur, flera bud och 33:-. Det är en riktig rysare, tittar ca 7 ggr om dagen för att se om det hänt något. Vi bestämde iallafall att ses på söndag om inget oförutsett händer. Strosa i stan kanske till och med slösa lite pengar och fika. Gud vad jag längtar efter en jätteblåbärsmuffin.

Och bollen? Jodå nu är den uppblåst och invigd. Meningen är man skall träna magen med den, men jag får en liten bonus, mina ben tränas minst lika mycket och det för att överhuvudtaget hålla mig kvar på bollen måste jag spänna benen till det krampar. På videon förklarar instruktören hur man skall gå till väga och säger att gör så många du klarar (3 st) vila och gör sedan några till (1 st). Jodå, det här kommer nog att snabbt visa resultat, det säger hon ju på videon. Och då måste det ju vara så.....eller hur? Jag ser en vision om hur magen bara krymper ihop framför mina ögon. Kalasbra.

Dagens motion: 4 situps på min fina röda boll.
Godis: Liiiiiite ostbågar.
Vikt: -1 kg. TJOHOOOOO (bara 24 kvar då)

BOLLEN!
Idag när jag kom hem skedde ett mirakel. Jag skulle kolla min mail och såg en liten tvsnutt om kändisarnas favorit-träning. En boll, en stooor boll. Och med ens lystes min värld upp, fåglarna kvittrade lika vackert som i Törnrosa och min lyckobarometer slog i taket. Detta är svaret på alla mina bekymmer. En stor vacker röd boll. Med denna trimmar man magen på..ja, säker typ ingen tid alls. Så måste det ju vara, eller hur? En hastig koll på kontot, ekonomin i balans, sedan snabbt ut med hunden och sedan in i bilen. Och mitt sökande efter denna Guds gåva till oss tjockisar tog sin början. Land och rike sökte jag efter min boll (nåja, runt halva söderort iallafall) Väl inne på sportaffären var jag tvungen att fråga en söt liten (smal) tjej om hjälp. – Har ni sådana där stora bollar som man blåser upp?........-Nej, inte en badboll, utan en boll för att träna med. Sådär ja, nu kan jag ju aldrig visa mig i den butiken igen. Tjejen flinade och jag riktigt såg vad hon tänkte, sneglandes på min mage: -Hahahaha, en boll? Du behöver nog något mycket mer än en ynka sketen boll, hehehehehe. Men proffsig som hon var fick jag hjälp att både hitta bollen och att få rätt mått på den, en armslängd, så stor skall bollen vara i diameter. Min boll är 65 cm. 200:- kostade underverket. Glad som en lärka skyndade jag mig hem, nu jäklar skall magen trimmas, kan ju inte ta mer än HÖGST en vecka. Lalalalala. Rusar upp till sovrummet och skall sätta igång. Nu hittade det första problemet mig, jag har ju ingen pump! Äsch, hur attans svårt kan det vara att blåsa upp den med egna lungor. Men 65 cm diameter boll är ganska mycket, jag pustade och frustade till jag blev vackert lilafärgad i ansiktet och mina ögon var på väg ut ur sina trygga hålor. Kanske blåser jag lite till imorgon.

Vad lär vi oss av detta? Ha alltid en pump hemma.

Ja,visstja, lite rapportering också:

Motion: Inte ett skvatt
Godis: Njea, räknas naturgodis? (228gram)
Vikt: Skall väga mig i morgon.

Gymmet!
Japp, då var det dax igen då, med måndagens bravad på pilatestimmen alldeles för färskt i minnet bar det iväg till gymmet efter jobbet. När Linda ringde mig på arbetet och frågade om vi verkligen skulle åka (och där på jobbet långt från alla träningsmaskiner), sade jag att självklart skall vi träna. Och möjligen en aningens för snabbt för sekunden senare ångrade jag mig, men nu var det försent att göra något åt katastrofen. Och nog är gymmet ganska ok ändå, man får ju iallafall sitta ned och göra alla övningar......Och kanske var det på sin plats att aktivera alla redan trötta muskler. När Gullige Gunnar skulle åka på lunch övertalade jag honom (under hot) att åka förbi den otroligt smaskiga godisbutiken vi har inte så långt från jobbet, och köpa lite snask. Herregud lite godis kan väl rimligtvis göra varken till eller från, eller.......?Och vilken godispåse sedan, gröna mintkulor, violgrodor och nappar. Jag slängde mig över påsen och kl 15,15 var den slut. Jag tror att Gunnar hann med iallafall en eller två bitar när jag vände ryggen till.

Väl vid gymmet kändes det lite bättre, en farbror på löpbandet och några bekräftelsetörstande ungtuppar kämpade med lösa vikter och skivstänger. Vi satte oss på varsin cykel som uppvärmning, och redan efter två minuter var jag beredd att ge upp. Det måste ha varit något fel på min cykel, alldeles för tungtrampad ÄVEN med bara en pinne. Vi överlevde uppvärmningen och nu återstod bara maskinerna. Likt antika totyrredskap står de där och hånskrattar...-hahahahaha sätt dig på mig och du är förlorad för evigt! Först benen och det är ju en baggis, sedan armarna och nu börjar det köra ihop sig, inte bara för att vi nu närmar oss killarna med skivstängerna, utan för att nu sitter jag där högröd i ansiktet och försöker låtsas att jag minsann inte gjort annat i mitt liv än suttit på en träningsmaskin. Jösses. Svetten rinner och nu måste jag även försöka hålla ihop armarna så inte svetten syns allt för mycket iallafall. Knivigt. Tjugo minuter senare rusar vi ut från lokalen som skrämda illrar och anser oss nu vara klara. Stretch? Bah, störtlöjligt, det kan man väl göra sedan? Klockan är nu strax 21 och varenda muskel i min kropp demonstrerar, tio minuters stillasittande betyder trettio minuters kamp för att komma upp igen, likt en gammal farmor. Nämnde jag förresten att jag är 36????

Äh, vad tusan, kanske skall prova stretcha nästa gång iallafall.

Dagens avstämmning:

Motion: 35 min på gymmet

Godis: JAAAAAAAA (just den här punkten börjar bli lite tjatig nu)

Vikt: Vågar inte väga mig. Tänk om jag inte tappat massa kilon trots mina monstruösa ansträngningar?

Fest och Pilates

Första dagen.

Jaha, då kom den här dagen tillslut iallafall. Första dagen efter tre veckors semester. Jag skuttade upp ur sängen och hoppade glatt in i bilen 1 timme senare, kul att träffa alla på jobbet igen. När jag kom fram till våran kontorsdörr fick jag vänta en kort stund innan Gunnar ropade på mig. Och se, vilken överraskning. En liten födelsedagsfest för mig eftersom jag fyllde år den 7:de augusti. Jag blev jätteglad, en orange ballong med spindlar på, ett roligt kort som berättade att nu när jag är tant måste jag börja använda blå mascara och massor av papiljotter samt skaffa en liten ullig hund som heter Fifi. En liten köttätande växt fick jag också eftersom den stora spindelinvationen som pågår i mitt hus är en allmän nyhet. Gunnar: Aj lavv jo stor puss till dig. Jag var full av energi och skrattade åt allt och jobbet gick som en dans. Men stadigt och säkert började förvandlingen, och redan vid nio-fikat var jag åter mitt gamla jag. Likt barnen i Pink Floyds video "Another brick in the wall" kommer vi gående som radiostyrda spöken mot fikarummet.

Hur går det med bantningen då? Nja, jo ganska bra tror jag. Tyvärr hittade jag en godispåse långt inne i en hörna som stått där i tre veckor och väntat på att jag skulle komma tiillbaka till arbetet. Jag tittade nyfiket i den och kanske jag inte åt så många pga att i påsen låg lakritsgodis som blivit lite fuktiga i sommarvärmen och därför inte hade sin ursprungliga konsistens.

Pilates

Kl 19.00 började pilatestimmen. Glad i hågen traskade jag dit och tänkte: hur jobbigt kan det vara? Exakt 39 minuter senare lämnade jag lokalen, log lite ursäktande mot instruktören och kände mig misslyckad...igen. En gång såg jag en ko som skulle resa sig upp från marken, har ni någongång sett en kossa resa sig? Bra, då vet ni hur det gick till på min pilateskväll. Klumpig, osmidig men full av vilja. Instruktören stod och ylade att OM vi inte kan ha raka ben böj dem gärna. Ja,men OM jag inte ens klarar övningen med böjda ben, vad gör jag då? Som tur är så vågade jag inte fråga det utan kämpade stånkande vidare längst bak i lokalen, skulle jag kunna smyga in i städskrubben hade jag gjort det. Jag tror inte att det var ett enda ben i min kropp som inte knakade under dessa 39 min. Men FYYYYY den som ger sig, Jag skall ge det en chans till. Nu har ju illamåendet och skammen lagt sig och imorgon är allt glömt igen.

Som tröst köpte jag två skraplotter, men tyvärr blev jag inte ekonomiskt oberoende i dag heller....

Så dagens rapport blir:

Träning: 39 min Pilates
Godis: Ja

Vikt: Not a clue.

KJOLEN!!!!
Detta kan nog kräva en förklaring och förklara det skall jag försöka göra. Men jag måste ta det från början.... Linda (bästis) ringde mig på förmiddagen och vi skulle träffas utanför Soliett kl 12,00. En liten presentation av Linda: Har jobbat som dansös och fotomodell, numera studerande två-barnsmor som hoppar in lite här och där som modell. (Själv är jag glad om jag råkar hamna i skottlinjen för en Japan och hans kamera på Västerlånggatan). Som "gammal" modell har hon ju självklart en alldeles perfekt liten kropp stöpt i formen som var slut när jag gjordes. Vi skuttande ned mot solariet och stoppade i våra mynt och valde rum. Att lägga sig ned på ett solarium skall göras med stor försiktighet, tänk om plasten går sönder och jag ramlar ned på lysrören och brinner upp? Varma och solariedoftande ville vi inte riktigt skiljas åt, så det bar iväg mot centrumet som ligger brevid solariet. Vi var på Kicks och jag köpte en Antiage mask, gud nåde om den inte funkar, i morgon när jag vaknar skall alla rynkor reducerats med 90%. Sedan Lindex och underklädes hörnan. Bh avklarades smärtfritt men trosor tar lite längre tid, övervägning krävs. Skall jag ta de lila i spets med en söt rosett och olidligt obekväma, eller satsa på riktiga bomullsgiganter som går stadigt över magen? Beslut, beslut. Jo, självklart blev det bomullsgiganterna, och färgutbud? Svart och vitt. När detta var avklarat strosade vi runt en stund, och nu kommer jag till kjolen. Linda höll upp kjolen och meddelade att en sådan hade hon. Och eftersom jag förskräckt tittade på den lilla kjolen och konstaterade att mina nyss inköpta trosor på Lindex fanimej nog är större än kjolen var vadet mellan Linda och mig ett faktum. När jag gått ned i vikt skall jag offentligt ha den på mig.......Hujedamig.

Så nu har jag en liten vikttävling. Men med erfarenhet av Annikas (också bästis) och mina "viktnedgångslöftesprövningar" kan jag bara ana hur detta kommer att sluta.

Så en liten dagsammanfattning:
Dagens motion: Nada Nix Niente
Ätit godis idag: Ja
Vikt: Samma som igår.

Lördagskväll, miljoner ljusår från Stureplan.

Jaha, då har det varit lördagskväll igen. En stor skål med guacamole (finns det någon människa som vet hur det stavas?), och en stor påse med tacochips. Bantningen tar jag tag i någon annan dag. Till detta Gudsförbjudna frosseri tittar jag på en, för mig nyuppkommen serie, NCIS. Har köpt alla säsongerna och lever mig in totalt i ex-Ted Bundys egensinniga sätt att leda sin grupp. För er som inte känner till serien så kretsar den kring sex personer: Gibbs, han är chef, och jag har inte bestämt mig för om jag tycker om honom eller inte. Di Nozzo, flörtaren, helt odräglig. Abby, hon jobbar i labbet, tar fram dna och har en massa mojänger och apparater. Fick jag välja en av dem som jag skulle vara, vill jag vara Abby, inte bara för att hon är så otroligt snygg, utan också för att jag skulle vilja våga ha svart läppstift. WOW. Ducky, han är obducent, engelsman och vansinnigt korrekt. Mc Gee är nykommlingen, blyg, gullig och saknar allt de andra har, lite Stig-Helmer över honom. Och tillslut Kate, hon är den förståndiga och helt humorlös. Lite cool faktiskt. Dessa människor jobbar på samma sätt som gängen i CSI, skillnaden är att NCIS håller bara på med militären och flottan (om jag fattat det rätt). Jaha, vad får jag ut av detta då? Jo, som ett kinesiskt ordspråk lyder: "Måtte din granne leva i intressantare tider". Precis så är det. Hur spännande är det inte att titta på mord, försvunna männinskor och bomber, när man själv sitter lungt och tryggt i soffan och önskar att åtminstone tapeten hade rasat ned från väggen en morgon man vaknar. Ok, jämför detta: Ett avsnitt ur NCIS börjar så här: En kvinna kommer ut från affären med sin kundvagn och träffar en väninna. De två börjar prata och den första kvinnans kundvagn rullar mot hennes bil. Hon går emot bilen och just när kundvagnen stöter i bilen......KABOOOOOM, hela den stora SUV:en (har ni tänkt på att de ALLTID har flashiga bilar på tv?) flyger i luften, ett fyverkeri utan dess like. Kvinnan klarade sig självklart och jag tänker inte berätta fortsättningen på avsnittet. Ifall ni någon gång kommer att se det.

Summan av kardemumman:

Kanske kommer nästa lördag att vara fylld av glittriga partyn med Hummerlimousiner och skrikande fans...........eller?

Lördag morgon 9/8 -08

Tog en tidig promenad med hunden. Ganska trist, det enda vi mötte på vägen var en tillplattad, väldigt död och utsmetad padda samt en jourbil för slamtömmning (bajs). Fyyyyy. Det blev för mycket information för mig vad som händer efter spolningen i toaletten. Måste skingra tankarna nu.

Se så söt hunden är när hon ligger i saccosäcken och sover:-D