Snö

Nu har snön kommit till Stockholm. Och visst är det vackert? Ja, så länge man tittar ut mot åkrar och ängar och inte på vägen, ingen vill ha brun snö. I morse åkte jag till Ica Maxi, och eftersom jag åker "bakvägen" så är det enda jag ser vita vidder och ingen trafik. Luleås symfoniorkester stämmer upp med Bjällerklang i huvudet..lalalalalala och julkänslorna kommer forsande över mig. Ja, det är ju fan så man blir tårögd.

Efter Maxi så svängde jag in på min arbetsplats och köpte en kvist med blingbling och små lampor i. Jättebilligt, 157:- med kupong (Annika....kupong!!!!!!) Åkte hem med maten och lyskvisten och skulle efter det in till stan och en tur till pärlbutiken.

Satte mig åter i bilen och hade ett fånlyckligt leende på läpparna..bjällerklang.

Men när jag kom ut på Nynäsvägen började de vackra tonerna tona bort och innan jag nådde Ringvägen hade de bytts ut mot en liten indian som ilsket hamrade på sin oxhudstrumma.

För det är ju så att det finns ju både en och en annan pajas som missat att vi är långt in i November och fortfarande, i förnekelsestadiet, glatt rattar runt med halvtaskiga sommardäck.

Bogseringar, vägassistans, och stillastående bilar i vart och vartannat gathörn.

En annan sak med vinter är ju att alla vägmarkeringar försvinner. Kör jag i bussfil eller på heldraget? Jag brukar ligga i mitten, då är jag ju helgarderad....eller?

Bilden till dagens inlägg är tagen från mitt vardagsrumsfönster och jag kan faktiskt se ääääända bort till Gullige Gunnar.