Skogsmaskiner Raseri och en Postlåda

Runt omkring huset där jag bor finns det en massa skog. Skogen tillhör en bonde. Nu behöver bonden lite extra höstklirr i kassan, och har därmed sålt sin skog. Det i sin tur betyder ju att någon måste hugga ned naturens syreförråd. Vad används till det? Yxa och såg? Nähähä, stora röda skramlande åbäken. Och vilka kör dessa röda jätteplåtlådor då? Ja, jag är inte helt säker men de tillhör en art som aldrig sover iallafall. Så långt är det klart. För inte går det att stänga av maskinen och gå hem kl 16,00 som alla andra människor (de flesta iallafall). Nopp. Då kommer kvällsskiftet. Nu är det så illa att mitt hus står nära skogen, så inte en växling undgår mina känsliga nattöron. Kl 23,00 i går natt drog cirkusen igång.

Efter att ha varit vaken hela föregående natt pga magsjuka, och hela dagen legat med svidande mage och sönderfrätt hals, så var jag en smula sömning. Somnade in kl 22,00 och befann mig i total harmoni med min kropp. Vaknade 1 timme senare av dessa maskiner som spräcker ljudvallen med sitt rasslande. Nej nu djävlar. Upp ur sängen, på med närmaste paltor, rev tag i ficklampan i farten, ut på baksidan och över gräsmattan. I andra änden av tomten finns en grind som leder ut mot en äng(som nu är en jordåker av allt maskinåkande). Jag öppnade grinden och insåg snabbt mina begränsningar. Nässlor ända upp till bröstet, kolmörkt nattmörker och maskinen befann sig inne i skogen. Allt detta betydde att jag inte skulle komma fram till maskinen innan kl 04,00. Skulle jag nu strunta i allt och gå och lägga mig???? HAHAHA. Knappast.

Jag gjorde det enda raka. Satte fart mot huset, rusade in, hämtade några foffbomber, hoppade in i bilen och åkte runt hela skiten för att tillslut stå öga mot öga med "det stora röda".

Full av ilska klev jag ur bilen laddade för fullt och gick fram till föraren. Nu var det ju så att jag hade förväntat mig en stor och tjock skogshuggare med rödrutig skjorta. Framför mig står en liten parvel, inte en dag över 20-strecket, och så söt att moderskänslorna svämmade över. Med min strängaste mammaröst frågade jag hur länge han tänkte hålla på egentligen. Och som alla vet är de ju ganska uppkäftiga de små liven. Och den här var inget undantag. - Vadårå? Moderskänslorna var med ens bortblåsta, fram kom det blodtörstiga rovdjuret igen.- Vadårå, är du helt vrickad? Klockan är mitt i natten och folk vill sova! Efter några hårda meningsbyten stängdes maskinen iallafall av. Nej, ta du din snuttefilt, åk hem till dina Duploklossar och låt oss vuxna sova ifred så blir det nog bra skall du se.

Att styra en bil i ilskan är ingen bra idé. Var tvungen att backa på den lilla grusvägen i total mörker och alla rutor och speglar igenimmade. Och det bar sig inte bättre än att jag mejade ned en postlåda på väg tillbaka. Bilen klarade sig dock utan bestående men.

Summan av kardemumman:

Gud sände sin son till mänskligheten.

Djävulen sände sin till mig.