Första dagen.
Jaha, då kom den här dagen tillslut iallafall. Första dagen efter tre veckors semester. Jag skuttade upp ur sängen och hoppade glatt in i bilen 1 timme senare, kul att träffa alla på jobbet igen. När jag kom fram till våran kontorsdörr fick jag vänta en kort stund innan Gunnar ropade på mig. Och se, vilken överraskning. En liten födelsedagsfest för mig eftersom jag fyllde år den 7:de augusti. Jag blev jätteglad, en orange ballong med spindlar på, ett roligt kort som berättade att nu när jag är tant måste jag börja använda blå mascara och massor av papiljotter samt skaffa en liten ullig hund som heter Fifi. En liten köttätande växt fick jag också eftersom den stora spindelinvationen som pågår i mitt hus är en allmän nyhet. Gunnar: Aj lavv jo stor puss till dig. Jag var full av energi och skrattade åt allt och jobbet gick som en dans. Men stadigt och säkert började förvandlingen, och redan vid nio-fikat var jag åter mitt gamla jag. Likt barnen i Pink Floyds video "Another brick in the wall" kommer vi gående som radiostyrda spöken mot fikarummet.
Hur går det med bantningen då? Nja, jo ganska bra tror jag. Tyvärr hittade jag en godispåse långt inne i en hörna som stått där i tre veckor och väntat på att jag skulle komma tiillbaka till arbetet. Jag tittade nyfiket i den och kanske jag inte åt så många pga att i påsen låg lakritsgodis som blivit lite fuktiga i sommarvärmen och därför inte hade sin ursprungliga konsistens.
Jaha, då kom den här dagen tillslut iallafall. Första dagen efter tre veckors semester. Jag skuttade upp ur sängen och hoppade glatt in i bilen 1 timme senare, kul att träffa alla på jobbet igen. När jag kom fram till våran kontorsdörr fick jag vänta en kort stund innan Gunnar ropade på mig. Och se, vilken överraskning. En liten födelsedagsfest för mig eftersom jag fyllde år den 7:de augusti. Jag blev jätteglad, en orange ballong med spindlar på, ett roligt kort som berättade att nu när jag är tant måste jag börja använda blå mascara och massor av papiljotter samt skaffa en liten ullig hund som heter Fifi. En liten köttätande växt fick jag också eftersom den stora spindelinvationen som pågår i mitt hus är en allmän nyhet. Gunnar: Aj lavv jo stor puss till dig. Jag var full av energi och skrattade åt allt och jobbet gick som en dans. Men stadigt och säkert började förvandlingen, och redan vid nio-fikat var jag åter mitt gamla jag. Likt barnen i Pink Floyds video "Another brick in the wall" kommer vi gående som radiostyrda spöken mot fikarummet.
Hur går det med bantningen då? Nja, jo ganska bra tror jag. Tyvärr hittade jag en godispåse långt inne i en hörna som stått där i tre veckor och väntat på att jag skulle komma tiillbaka till arbetet. Jag tittade nyfiket i den och kanske jag inte åt så många pga att i påsen låg lakritsgodis som blivit lite fuktiga i sommarvärmen och därför inte hade sin ursprungliga konsistens.
Pilates
Kl 19.00 började pilatestimmen. Glad i hågen traskade jag dit och tänkte: hur jobbigt kan det vara? Exakt 39 minuter senare lämnade jag lokalen, log lite ursäktande mot instruktören och kände mig misslyckad...igen. En gång såg jag en ko som skulle resa sig upp från marken, har ni någongång sett en kossa resa sig? Bra, då vet ni hur det gick till på min pilateskväll. Klumpig, osmidig men full av vilja. Instruktören stod och ylade att OM vi inte kan ha raka ben böj dem gärna. Ja,men OM jag inte ens klarar övningen med böjda ben, vad gör jag då? Som tur är så vågade jag inte fråga det utan kämpade stånkande vidare längst bak i lokalen, skulle jag kunna smyga in i städskrubben hade jag gjort det. Jag tror inte att det var ett enda ben i min kropp som inte knakade under dessa 39 min. Men FYYYYY den som ger sig, Jag skall ge det en chans till. Nu har ju illamåendet och skammen lagt sig och imorgon är allt glömt igen.
Kl 19.00 började pilatestimmen. Glad i hågen traskade jag dit och tänkte: hur jobbigt kan det vara? Exakt 39 minuter senare lämnade jag lokalen, log lite ursäktande mot instruktören och kände mig misslyckad...igen. En gång såg jag en ko som skulle resa sig upp från marken, har ni någongång sett en kossa resa sig? Bra, då vet ni hur det gick till på min pilateskväll. Klumpig, osmidig men full av vilja. Instruktören stod och ylade att OM vi inte kan ha raka ben böj dem gärna. Ja,men OM jag inte ens klarar övningen med böjda ben, vad gör jag då? Som tur är så vågade jag inte fråga det utan kämpade stånkande vidare längst bak i lokalen, skulle jag kunna smyga in i städskrubben hade jag gjort det. Jag tror inte att det var ett enda ben i min kropp som inte knakade under dessa 39 min. Men FYYYYY den som ger sig, Jag skall ge det en chans till. Nu har ju illamåendet och skammen lagt sig och imorgon är allt glömt igen.
Som tröst köpte jag två skraplotter, men tyvärr blev jag inte ekonomiskt oberoende i dag heller....
Så dagens rapport blir:
Träning: 39 min Pilates
Godis: Ja
Så dagens rapport blir:
Träning: 39 min Pilates
Godis: Ja
Vikt: Not a clue.
1 kommentar:
hej socker nästa pass klarar du 40min:)
Skicka en kommentar