Krocken!
Idag när jag åkte hem från jobbet fick jag äntligen lite action i mitt annars så stillsamma liv. Jag stod vid ett rödljus och slänger ett öga i backspegel. En röd bil närmar sig, sakta förstås, men jag tycker nog att han blev lite för närgången. Och mycket riktigt....bonk. Jag sitter kvar ett par sekunder och ser på lillchippen i bilen bakom. Eftersom han inte vill stiga ur så fick jag göra det. Jag blåste upp mig som en blåsfisk och försökte se lika giftig ut som en också. Jag hade min allra hemskaste om-det-bara-är-den-minsta-repa-på-bilen-då-du-blick (skulle inte göra någon större skada med tanke på bucklan som redan finns där, men iallafall). Jag gick fram till grabben och spände min nya farliga blick i honom och bad att han skulle backa, han stod nämligen kvar halvvägs in i mitt bagage. Lydigt backade han bilen och efter att kontrollerat bilens oförändriga skick, glodde jag en extra gång och se, det gjorde susen. Lite nervöst fipplande på bältet och min överlägsenhet rusade med blixtens hastighet över mitt huvud. Me Tarzan you Jane Ahiaahiaaa. Skulle vilja slå mig för bröstet också om det inte var för att allt för många av mina underbara arbetskamrater bor åt samma håll och kunde komma när som helst.Vill ju gärna kunna åka till jobbet imorgon med. Nu ansåg jag att vi stoppat trafiken länge nog och hoppade in i bilen och brummade därifrån.
Såååååååååååååååå, glöm inte att spänningen kan lura där bakom hörnet när du minst anar det.