Hummern!
Igår kväll kl 20,15, var det bord beställt för hummerförtäring. Uppklädd till öronen och med alla mina finaste saker påhängda, kände mig riktigt på hugget. När Lena kom med idén i söndags tyckte jag att det var en superidé, men när jag igår kväll vid halv åtta snurrade runt runt, och letade parkering (skulle ju promt ha bilen med mig) var det inte lika glänsande. Och tack vare alla byggnadsarbeten och mötande bilar överallt hamnade jag i Solna innan jag kunde vända. Och en spontan sightseeing var det sista jag hade tid med. Åter tillbaka mot restaurangen och retfullt nog såg jag parkeringen men ingen väg dit. Vad göra? Det uppenbara: Satsade allt vad bilen höll och gjorde en otillåten vänstersväng...mohahahahaha, äntligen på plats. Bilen parkerad och vad skådar då mitt norra? ”Samtliga parkeringsplatser förhyrda”. Jaha, vad trist då. (jag klarade mig utan p-bot)

Väl på plats vid det beställda bordet kunde det inte vara annat än supertrevligt. Lena, Hasse och Mange (alla hippa citybor) Men jag kände mig ganska hipp också, mitt i äventyret från förorten. Nog höll jag fanan högt, beställde, drack lite vatten och konverserade. När hummern sedan anlände började mitt mod dala, svettdropparna sipprade fram i pannan. Hur fan äter man en hummer utan att se ut som en utsvulten Homo ergaster. (Kan ju vara kul att kunna peta lilltån utanför dörren iallafall en gång utan att bli till ett allmänt åtlöje) Tittade snabbt på mina bestick på bordet, en kniv , en gaffel, so far, so good, men för att röra till det lite extra hade jag också ett annat tillhygge som jag aldrig förr skådat. Där sitter jag och smuttar på mitt mineralvatten och känner mig som ett nyskördat blåbär. Sneglar på Lena så ögonen fastnar i högerläge. Aha, så skulle gå till. Och tänk vilken lycka, snart sitter vi där alla fyra och sliter och drar, böjer och bänder i det stackars döda djuret så klodelarna skvätter.

Vad jag älskar er alla goa´ och okomplicerade människor jag har turen att få ha runt omkring mig.

Motion: Nopp, men klampade runt i högklackat hela kvällen, ganska slitigt det också.
Godis: NEEEEEEJ. Tänk va?????